Bland lögner och rykten – vet du vad du bör veta?

När lögner blir till sanningar och fakta grundas på rykten, då behöver vi modet att stanna upp, våga ifrågasätta och ta reda på om saker och ting verkligen är som det påstås. Det har jag lärt mig av min mormor Linnea. En klok och varm kvinna som, utan att göra särskilt mycket väsen av sig, ville veta hur saker och ting faktiskt förhöll sig.

Jag minns att min mormor brukade läsa Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning. Varje gång jag var där satt hon i sin gulblommiga öronlappsfåtölj och läste från första till sista sidan. De tre spända seglen på tidningens logotyp har blivit så starkt förknippat med mormor Linnea. Långt senare har jag förstått den verkligt starka kopplingen mellan Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning (GHS) och mina morföräldrar.

Mormor och morfar läste GHS redan under andra världskriget. Chefredaktören Torgny Segerstedt var internationellt känd för att både håna och kritisera Hitler. Något som fick rikskanslern Herman Göring att bland annat skicka ett telegram med hot om vedergällning. Segerstedt svarade med en ny ledare i tidningen;

“Vi behöva icke karakterisera ett tilltag som detta att en tysk minister ryter och hotar som om det tillkommer honom någon slags husbondesrätt över svensk press. Anser han sig ha något att klaga över, får han begagna de i dylika fall mellan civiliserade stater vedertagna och till buds stående utvägarna. Med telegrafiskt gorm kommer han ingenstans. Det borde till och med han ha begripit. Att han känner sig sårad över våra uttalanden gör oss varken ångerköpta eller försagda. 

Was eben wahr ist allerorten. Das sag ich mit ungescheuten Worten.” 

(Vad som överallt är sant, säger jag utan fruktan rakt ut.)

Det var mycket av på grund av detta mod som mormor och morfar prenumererade på GHS. Inte för att det var den enda tidning som fanns till buds. Göteborgsposten var till exempel större. Men mormor och morfar ville veta vad som pågick i och omkring Tyskland, trots rådande krigscensur och distributionsförbud mot antinazistiska tidningar. De ville ha fakta och valde därför att stödja dem som inte lät sig påverkas av yttre krafter. Segerstedt vågade säga som det var och det tilltalade dem.

När jag tänker på deras situation och på hur vi har det idag, inser jag att vi står inför ett liknande dilemma. Vi behöver också aktivt välja våra nyhetskällor, skillnaden är bara att vi har så mycket mer att sålla bland. Med en Trump i USA, en Putin i Ryssland, en Erdogan i Turkiet och när e-posten från en fransk presidentkandidats stab kan hackas och spridas dagar före ett val för att skapa osäkerhet, duger det inte längre att okritiskt svälja allt vi läser och ser. Media och dess ledare måste ha modet att verka för faktabaserade nyheter. Kanske är det viktigare än på länge. Som följare har vi också ett enormt ansvar i den processen. Vi behöver vara kritiska, tänka klokt och långsiktigt och medvetet välja vilka informationskanaler vi ska följa och stödja. Vi kan inte i efterhand påstå att vi inte kunde ana vad som var på väg att hända, att vi blev vilseledda av felaktigheter som florerade på nätet eller att ingen förstod att just den politikern skapade sanningar ur lösryckta rykten.

För min mormor och morfar var Torgny Segerstedt en man som vågade, som inte lät sig eller sin redaktion styras av yttre krafter. När kriget var över behövde mormor Linnea aldrig säga att de inte hade en aning om vad nazismregimen egentligen stod för. Hon och morfar hade sett till att få den information de behövde för att ta ställning. Jag vill vara som min mormor – någon som ägnar tid åt att försöka ta reda på vad som pågår i världen, som i efterhand kan säga att jag anade, förstod och gjorde det lilla jag kunde för att inte lögner och rykten förvandlades till fakta.

Avslutningsvis…

Min mamma berättade att en dag uppmanades Göteborgarna via Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning, att ta kontakt med tidningen för att kunna välkomna flyktingar till sina hem. Morfar bad mormor att gå dit och blev där presenterad för ett danskt, judiskt par i deras egen ålder. Hotet om att de skulle skickas till koncentrationsläger hade fört dem bort från hem, arbete och vänner. Kanske hade de rott över sundet som många gjorde och sen tagit sig till Göteborg. Mormor bjöd hem paret och en släkting till dem. Vad mormor och morfar bjöd på eller vad de pratade om den kvällen är höljt i det förgångna men middagen blev starten på en livslång vänskap mellan mina morföräldrar och det danska paret.