Dumsnålhet kan förflytta berg – tänker du låta det ske?

För att hämta billigt vatten stretar vi mer än gärna över den allra bredaste av åar. Det är så många av oss verkar funka i en värld grundad på kortsiktig vinning. Vi känner oss nöjda när vi håller nere de siffror som beskriver kostnader i mängden pengar. Låt oss nu lyfta blicken och våga titta tillbaka över ån, på kostnaderna som vi vet ligger kvar där och skvalpar. Vad är det som gör att vi sitter fast och inte ändrar vårt beteende istället för att våga ta ledningen till en förändring? Trots att vi vet att om vi fortsätter att gå över ån, står det oss dyrt.

En skärgårdsö i Bohuslän, hårt ärrad av den stenbrytning som en gång var livnäringen på orten. Idag är ön ett semesterparadis och de gamla husen har fått sällskap av nybyggda sommarnöjen. Det är här mitt bland bergknallarna och klängande kaprifoler som jag hittat ännu ett kvitto på att människans dumsnålhet aldrig upphör att förvåna. De nya stentrapporna, garageuppfarterna och murarna är, som ofta numera, lagda och byggda av granit från Kina. Ton och åter ton av sten har förflyttats från Kinesiska hamnar till det bohuslänska stenriket.

– Jo, det är ju för att den kinesiska stenen är betydligt billigare, får jag veta.

Det är också förklaringen till att bland annat Raoul Wallenbergs Torg i Stockholm, Götaplatsen i Göteborg och bassängen kring Turning Torso i Malmö är beklädda med Kinesisk granit. Det anses vara ekonomiskt försvarbart att låta hugga, frakta och förtulla en av världens tyngsta varor från andra sidan jorden, hela vägen till Sverige och dessutom till granitens förlovade land.

Nu finns det förstås fler aspekter som kan ifrågasättas kring priset på den kinesiska graniten om vi önskar beskåda affären från en annan synvinkel än den egna plånbokens. Om vi kort och gott bestämmer oss för att inte ta med kostnaden av att bygga Kinas ekonomi istället för vår egen och de kinesiska stenhuggarnas arbetsmiljö, utan enbart pratar pris ur en miljösynpunkt så finns det en del intressanta detaljer att ta med i kalkylen.

  • Världens 15 största fraktfartyg släpper ut lika mycket avgaser/koldioxid som världens hela fordonspark.
  • Sjöfarten omfattas inte av det globala Parisavtalet och kan fortsätta att använda det sämsta bränslet, dvs. tjockoljan.
  • Utsläppen från världens alla fraktfartyg kostar sjukvården drygt 330 miljarder amerikanska dollar årligen på grund av hjärt – och lungsjukdomar.

– Jaha, så du menar att vi ska sluta importera och exportera varor, protesterar någon.

Nej, men vi behöver inte nödvändigtvis förflytta berg som finns i överflöd under fötterna där vi står! Det kostar för mycket för oss alla, oavsett om en husägare som gör ett klipp på importerad granit hävdar någonting annat. Vi kan inte nöja oss med att inse att prislappen sällan är hela kostnaden, utan behöver även agera utifrån det. Vi behöver ta reda på varför vi handlar som vi gör trots att vi känner till konsekvenserna. Vi behöver bestämma vilka vi vill vara. De som ser och vet att det är fel utan att agera eller de som tar ledningen till något nytt och långsiktigt hållbart? Vilken grupp av människor vill du tillhöra?

Jag undrar, när kommer det verkliga priset tas med i kommunala upphandlingar och företagsofferter. När ska vi på allvar börja prata om kostnader istället för att enbart stirra oss blinda på siffror som beskriver dollar, pund eller euro?

Låt oss alla bli modigare. Både i våra tankar, samtal och inte minst i våra handlingar. Jag önskar se ännu fler och ännu modigare företagsledare, kommunala företrädare och privatpersoner som vågar genomföra och satsa på det mer långsiktiga och hållbara. Som vågar fråga, vem är jag om jag väljer något som blir kostsamt för planeten men billigt för min plånbok? Eller, vem är jag när jag fattat det här beslutet som kommer att skada tillvaron för framtida generationer? Jag vill tro att vi är många som är beredda att ta ansvar när saker och ting inte är vad de ser ut att vara och som har modet att stå fast vid att det aldrig är någon vinst i att gå över ån efter vatten.