Möt rädslan och stå upp emot “mini-Putin”

Liksom många svenskar har jag följt medias rapportering om jakten på en främmande ubåt i Stockholms skärgård. Hur världens ledare har reagerat på detta säger en hel del om hur motvilliga vi alla är att komma i kontakt med våra rädslor. Rädslor gör oss – ja, rädda. Så hur ska vi hantera det? Och hur gör vi när vi står inför en människa som vi upplever som skrämmande? Hur handskas vi med de ”mini-Putins” som vi ibland behöver arbeta med?

Kommer du ihåg Kalla Kriget? Det gör jag. Inte bara från historieböckerna. Som tonåring var jag alltid väl medveten om att Sovjetunionen var vårt grannland. OK, det var en marin gräns – Östersjön – men när jag och min far såg Sovjets invasion av grannlandet Afghanistan på TV år 1979 kändes det inte alls som något som hände på andra sidan jordklotet som inte berörde oss. Det kändes väldigt nära och väldigt farligt. Det var ingen lek. Skulle vi flytta innan det blev kris? Kanada kändes som ett tryggt och lockande alternativ för både mig själv, min syster och mina föräldrar.

Så när jag nu ser händelseutvecklingen i Ukraina, det ryska militärflygets oväntade besök i svenskt luftrum, och nu kanske även intrång i våra vatten, slår det an en känslig nerv hos mig. Hur agerar vi modigt som ledare när vi omges av potentiella rädslor och faror? Och hur handskas vi med de mini-Putins som vi då och då träffar på i våra yrkesliv?

Möt rädslan: Våga se faran och äg frågan

Först av allt behöver vi hitta modet att tydligt identifiera och namnge faran. Flera av mina programdeltagare har sagt att det som skiljer våra program från andra är att vi utmanar dem att utforska sina egna rädslor – att sätta fingret på exakt vad som hindrar dem från att vara modiga på riktigt.

En modig ledare ser verkligheten som den är – inte vad de vill att den ska vara. De strävar efter att aldrig blanda ihop de två begreppen. Att förneka att en farlig situation faktiskt existerar är, precis som all förnekelse, en försvarsmekanism som grundar sig i rädsla. Att välja att se en skrämmande situation för vad den är kräver mod.

I det läge vi befinner i oss nu hade en modig ledare vågat säga: Vi har blivit utsatta för ett militärt intrång. Detta kan vara en fara för vår säkerhet – här drar vi gränsen.

Historien upprepar sig och påminner oss återigen om faran med att välja att inte se, inte säga ifrån och låta bli att dra en tydlig gräns. Det är farligt att leva i villfarelsen att man kan hålla ett diktatoriskt och irrationellt styre på armlängds avstånd genom att blidka och kompromissa – det kan i värsta fall tvinga människor att sätta livet till. Modiga ledare sätter tydliga gränser innan det är för sent.

Modiga ledare ändrar uppfattning

Jag tycker att den här situationen visar hur viktigt det är för ledare att ibland erkänna: Vet ni vad? Vi hade fel. Att ändra uppfattning och erkänna sina misstag kan vara ett tecken på intelligens. På mod. Det behöver inte vara en svaghet.

När det framkom att försvaret inte ens hade tillräckligt med helikoptrar för att söka efter en främmande ubåt började nog många undra om de senaste årens nedskärningar i försvaret verkligen har varit rätt väg att gå. Många politiker kanske blandar ihop den verklighet de vill se med den eventuellt farliga verkligheten som existerar. Förnekelse kan bli dyrt. Vi bör inte göra samma misstag igen. Politiker som om och om igen argumenterade för beskärningar i försvaret kanske skulle kunna ha nytta av att hitta modet att säga – vet ni vad? Vi hade fel.

Förra året såg jag en intervju med en australisk politiker som grillades hårt över en politisk tvärvändning han nyss hade gjort. Efter ett berg av frågor och anklagelser sade han bara: “Guys, it’s simple. I changed my bloody mind.”

Slut på ältandet av det som varit. Plats för en konstruktiv diskussion om en framtida riktning.

Det finns inget skamfyllt över att omvärdera en strategi i nya situationer. Att vägra tänka om när omständigheterna förändras är inte starkt. Det är rädslostyrt. Ibland är det modigaste vi kan göra att erkänna att vi hade fel och fokusera på de framtida förändringar vi behöver göra.

Vem är Vladimir Putin?

Många människor som vi tycker är skrämmande är ofta själva väldigt rädda. För att bli undanträngda. För att förlora makt. För att förlora status. De vet hur rädslor fungerar. Hur det går att styra rädslor dit man vill. Hur lätt det är att manipulera rädda människor. De vet hur rädda personer agerar – eller rättare sagt – inte agerar.

Vladimir Putin – under kalla kriget en ivrig karriärklättrare inom KGB, en oförskämt effektiv organisation driven av rädslor, hemligheter och intern rivalitet. Idag en man som ohotad står högst upp på stegen eftersom ingen vågar säga ifrån. I en artikel jag läste nyligen beskriver Masha Gessen, författare till “The Man Without a Face: The Unlikely Rise of Vladimir Putin”, hur hon kom för att intervjua Putin och det visade sig att han inte hade någon aning om vad som skulle ske. Hon insåg att framför henne stod en isolerad ledare som hade avskärmat sig från feedback och kritik av alla slag. Så till den grad att hans kollegor inte ens vågade tala om att någon kanske ville ställa en obekväm fråga.

Rädsla föder rädsla. Ledare som skrämmer oss är ofta själva rädda. Modigt ledarskap bryter den onda spiralen. För att säkerhetsställa att du själv handlar modigt behöver du hålla ett öga på dina egna reaktioner och rädslor. Fortsätt vara nyfiken på dig själv och situationen. När du gör det så ser du till att agera så som situationen kräver av dig – inte så som rädslan säger. Ett öppet, ärligt och transparent ledarskap kan vara väldigt kraftfullt.

Vad behöver du för att vara varm och empatisk i ett möte med en ”mini-Putin”?

Hur reagerar du när du inte känner dig omtyckt? Vad skulle du vilja göra istället?”

Mini-Putins: Hur gör vi affärer med dem?

Då och då träffar vi på individer i vårt yrkesliv som människor är rädda för. Individer som till varje pris undviker transparens och som kanske inte inser att deras beteende skapar rädslor och ångest hos andra. Så vad kan vi göra när vi har att göra med en sådan person?

Håll utkik på din egen reaktion

Rädsla smittar. Se till att öka ditt immunförsvar i stunden. Ta reda på hur du själv beter dig när en sådan person är närvarande. Var medveten om dina reaktioner. Fråga dig själv: “Vad vill jag uppnå med mitt beteende just nu och vad vill jag åstadkomma med samtalet? Vem vill jag vara?” Du behöver se dina mål och analysera dina handlingar för att kunna se till att du tilltalar personen som en jämlik.

Använd din värme

Rädsla är ett språk som mini-Putins redan talar flytande. Att bemöta kyla med ännu mer kyla tar dig ingenstans. De flesta människor ändrar inte sin ståndpunkt om de känner sig hotade. Allra minst en mini-Putin! Hitta en neutral, proffsig men varm ton. Du talar inte för att skrämma mini-Putin, utan för att förmedla din ståndpunkt i en viss fråga och diskutera det hela klart och tydligt. Öppenhet och värme är den perfekta medicinen mot inskränkthet och kyla. Tänk på att du talar med någon som är rädd. Empati är ett kraftfullt verktyg i alla möten.

Förminska inte dig själv

Om du automatiskt krymper när du träffar på någon som du upplever som hotfull kan det vara för att du försöker undvika att hamna i konflikt. Konflikter är ibland nödvändiga. Utan konflikt – ingen lösning. Fråga dig själv: “Vad är det jag försöker undvika? Vad är jag rädd för?” Påminn dig själv om vad du vill åstadkomma. Troligtvis vill du hålla huvudet högt och tala lugnt och tydligt. Med största sannolikhet vill du inte visa hur nervös du är och inte be om ursäkt för dina åsikter.

Frigör dig från ditt behov av att vara omtyckt

När vi förminskar oss själva gör vi det ofta för att vi vill bli omtyckta. Många av oss har lättare att sätta gränser när vi minskar vårt behov av att vara omtyckta. Helt ärligt – är det viktigt att mini-Putin som står framför dig verkligen tycker om dig? Antagligen inte. Respekt däremot är A och O. (Det här gäller nog den riktiga Vladimir Putin också!) Målet med att göra affärer med en mini-Putin är inte att ni ska bli vänner, utan att ni ska få ett viktigt jobb gjort.

Det kan vara givande att då och då under arbetsdagen fråga dig själv hur viktigt det är på en skala 1 till 10 att personen framför dig tycker om dig. Oftast är inte ditt egentliga mål att bli omtyckt, utan att kommunicera väl och åstadkomma det du vill åstadkomma.

Kommunicera tydligt

Redan innan du går in i ett möte behöver du bestämma dig för vad du vill åstadkomma och hur du ska kunna vara glasklar i din kommunikation. Håll sedan fast vid det hela mötet igenom. Se rädslor för vad de är: hala och ombytliga. De växer och frodas i hemligheter och ambivalens. Behovet av att bli omtyckt gör oss ofta otydliga. De kan få oss att bli svävande i våra svar till mini-Putin framför oss. Plötsligt har vi spätt ut vårt ursprungliga budskap så mycket att den viktiga kärnan har gått förlorad. Fokusera på dit du vill. Se till att kommunicera tydligt och var hela tiden nyfiken på ditt eget beteende. På så sätt kan du hålla dig till planen, istället för att vackla och låta din rädsla fatta beslut för dig.