Oavsett hån eller förnekelse – nu fyller vi världen med mod

En mellanstadielärare lockar sina elever att göra gemensam sak i att hånskratta åt en ensam klasskamrats oduglighet i rättstavning. Högsta hönset i en superstat väljer att inte sätta ned foten och opponera sig när mörka krafter från dåtiden dödar och skrämmer. Händelserna skiljer sig åt i både tid och rum men den gemensamma nämnaren är att de båda är tydliga tecken på att världen behöver modiga ledare som vågar säga emot. Mod som du, jag, vi ska fylla hela världen med.

Det var höstterminens början och en hel skock med mellanstadiebarn var tillbaka i sina bänkar efter ett långt sommarlov. Huvudena var lika fulla med sommarminnen som benen av myggbett, solbränna och spring. Precis som det ska vara. Magister Andersson bad barnen att som en första hemläxa, skriva några sidor och berätta hur sommaren varit och vad de hade gjort. I klassen hördes blandade reaktioner inför hemuppgiften men en av dem som verkligen såg fram emot läxan var Lasse.

Han stavade illa men hade ordets gåva och den kvällen satt han länge hemma vid bordet i köket och plitade skrivbokens sidor fulla med målande beskrivningar om salta bad, fotbollsmatcher, krabbfiske och kalla men äventyrliga nätter i tält. Några dagar senare hade magistern gått igenom det som eleverna skrivit och bad att få läsa upp en av berättelserna för klassen. Det var knäpptyst i klassrummet när magister Andersson med en road och teatralisk stämma läste Lasses ord. Sida upp och sida ner blottades varje felstavning med en komisk övertydlighet, allt för att locka klassen att skratta. Skratta tillsammans med magistern som emellanåt skrattade så att det ekade i klassrummet och ut i korridoren. Hela Lasses sommar skrattade de åt.

Efter det vill Lasse inte skriva mer. Orden dog i takt med hans fortsatta misslyckande i att få rätt på bokstäverna och så småningom skakade handen var gång han försökte hålla i en penna.

Det har gått många år sen Lasse plitade ned sina felstavade sommarminnen. Borta sedan länge är både skrivboken och magistern. Dennes “icke-ledarstil” däremot, hänger envist kvar runt om i världen som ett svårutrotat virus och utövas på alla nivåer. Från cheferna på det lilla företaget upp till världens mest inflytelserika kvinnor och män.

För mig är det ett tydligt bevis på att världen idag befinner sig i ett akut behov av modiga ledare. Modiga ledare som sett och lärt av historien och som inte behöver ha rådgivare för att kunna skilja på rätt och fel. Modiga ledare som får människor, organisationer och hela nationer att gro och växa istället för att krympa och söndra. Modiga ledare som inte styrs av sina rädslor och som inte skrattar åt våra försök att uttrycka oss, oavsett om det är vackra men felstavade sommarminnen eller ifrågasättande påminnelser om att dåtidens grymheter aldrig får eller ska upprepas.

Lösningen så som jag ser det stavas ‘Vi’ . Om vi börjar med oss själva och strävar efter att bli de ledare vi innerst inne vill vara så kommer vi tillsammans att göra skillnad. Men det är bråttom och vi kan inte vänta på att någon annan i vår omgivning ska bana väg.

Låt oss hjälpas åt att fylla hela världen med modiga ledare.