Ta makten över de känsliga frågorna

Har ni en elefant i rummet? Synliggör den. Gör det idag. I morgon kan det vara för sent: En reflektion över Sverigedemokraternas och andra högerextrema partiers framgångar i Europa.

Vi lever i en värld i ständig förändring med en växande globaliserad arbetsstyrka som blir allt mer rörlig. Att stå här i början av 2000-talet och oroa sig över invandring skulle kunna jämföras med ägarna av häst och kärra som kände oro inför motorfordonens intåg i början av 1900-talet. Deras oro var befogad. Men historien har visat oss att deras överlevnad hängde på att de vågade omfamna förändringen istället för att möta den med rädsla.

Förändring skapar alltid oro, men att undvika förändring är faktiskt omöjligt. Sverige står inför en av sina största ledarskapskriser i modern tid. Nu är ett bra tillfälle att reflektera över något jag har tränat ledare i att se under de senaste tio åren: Om du undviker konflikter, skapar du konflikter. Vi måste ta människors rädslor på allvar. Skjuter du upp ett jobbigt samtalsämne idag så kommer det att komma och spöka för dig i morgon. Hur ska vi då gå till väga när vi vill ta jobbiga diskussioner med människor som är rädda? Vad är det som gör dessa ämnen jobbiga till att börja med? Hur gör vi för att omdefiniera ramarna för diskussionen, och ifall det krävs – hur lyfter vi dessa ämnen och gör dom till våra egna frågor?

”Hur kunde detta ske, och i Sverige till råga på allt”?

Dessa fraser hörde jag upprepade gånger under en konferens i London nyligen, så fort diskussionen kom att kretsa kring politik. Sverigedemokraternas framgång i det svenska riksdagsvalet hade alldeles tydligt nått löpsedlarna ute i världen. Och vi är inte ensamma om att ha ett nationalistiskt parti på framtåg i vårt land. I Danmark finns Dansk Folkeparti, som idag är landets tredje största parti. I Storbritannien fortsätter det invandringsfientliga partier UKIP att vinna mark, liksom det värdekonservativa och nationalistiska Front national i Frankrike. Över hela Europa ser vi en ökad tendens där väljaren skänker sin röst till förmån för en extremhögergrupp som en reaktion på att landets ledare vägrar diskutera en av de viktigaste frågorna inom europeisk politik idag- nämligen invandring. Sverigedemokraterna håller den svenska makt(o)balansen hårt i sina nypor. SD motade regeringen in i ett hörn, och nu står vi inför ett nyval i mars 2015. Själva vill Sverigedemokraterna titulera vårens nyval som en ”folkomröstning om invandring”.

Trots allt det här fortsätter de övriga partiernas partiledare sin icke-dialogsprincip. Diskussioner om invandringspolitik undviks systematiskt. Istället för att äga frågan med hjälp av sin egen politik gör partierna allt för att undvika diskussioner som berör invandring. Det här ger oss en allvarlig påminnelse om att jobbiga frågor inte kan bemötas med tystnad. Diskutera. Diskutera ännu mer. Lägg märke till känsliga ämnen (vilka ämnen gör att det blir tyst i mötesrummet? Vad är mötesdeltagarna mest obekväma att diskutera?). Analysera frågorna och sätt nya ramar för diskussionen. Och ifall det handlar om verkligt viktiga frågor – skapa din egen problemformulering och se till att äga frågan.

Vi känner alla till dessa möten!

Det hela påminner mig om hur mycket skada ett dåligt uppstyrt möte kan åstadkomma. Vi känner alla till scenariot: En känslig fråga står på dagordningen. Det är uppenbart att flera personer inte håller med om det som sägs (var uppmärksam på tystnad, ett tydligt symtom på passivt motstånd) men de säger inte ifrån. De ger sken av att stå bakom beslutet som fattats på mötet men i själva verket tror de inte på det och går därifrån missnöjda. Så börjar det tisslas och tasslas. De pratar ihop sig med andra och så har de snart format en koalition. Cheferna som har fattat besluten fortsätter som om ingenting skulle ha hänt. De väljer att inte läsa in betydelsen av tystnaden, även om de instinktivt vet vad det innebär: ett tecken på en djupt rotad oenighet. Rädsla föder rädsla. Tystnad skapar vakuum. Ämnet som behandlats blir ännu känsligare, och tystnaden allt mer talande. I slutändan står vi med en splittrad organisation (eller som i detta fall en splittrad nation) bestående av grupper med inneboende konflikter som agerar utifrån motstridiga budskap, istället för att eniga sikta mot ett tydligt och klart budskap en modig ledare hade kunnat leverera.

Ingen fråga är tabu för en modig ledare

Varför anses vissa frågor vara extremt känsliga? Ofta är det just för att de inte har diskuterats öppet. Den känslomässiga betydelsen vi laddar en fråga med är viktig – ju mer vi tillåter tystnaden växa kring en fråga, desto större blir den. Att vara rädd för något får det alltid att verka större. Vi oroar oss till exempel inte över att en diskussion om utbildning (även om det direkt rör våra barn) skulle göra oss ”anti-barn”. Så varför denna extrema känslighet kring diskussioner om invandring? Ironiskt nog verkar många invandrare själva, liksom svenskar med invandrade föräldrar, lugna, öppna – ibland rentav ivriga – att diskutera frågan. Varför kan inte vi andra vara det? Fråga dig själv vad du är rädd för. Gör avslöjandet av dina och dina kollegors rädslor till en prioritet.

Du kan förutse förändring men du kan inte undvika den

Hans Rosling, Sveriges internationellt ansedde statistikguru, konstaterar att globalisering och en växande nomadisk, internationell arbetskraft kommer att vara en av fyra avgörande faktorer i mänsklig utveckling under de kommande 50 åren. I en nyligen genomförd intervju med BBC menar han att om 80 år kommer industrialiserade länder att behöva betala människor för att immigrera för att fylla viktiga arbetskraftsluckor i deras ekonomier. Invandring är inte bara användbart, säger han, det är en nödvändighet. Tänk på din egen arbetsplats: Hur många människor där har utländsk bakgrund eller utländskt påbrå, jämfört med hur det såg ut för dina föräldrars generation?

Ja, vi lever i en tid av drastiska globala förändringar. Och förändring skrämmer oss, då vi rör oss mot det okända. Men att undvika förändring är omöjligt. Att förneka den är inte ett alternativ. Ledarskap handlar helt och hållet om förändring. Som ledare ska vi visa vägen, så att människor vågar röra sig in i det okända. Som en modig ledare kommer du ibland att behöva fatta beslut som alla inte kommer att vara bekväma med.

Att undvika konflikt skapar konflikt

Den bakomliggande orsaken till dagens situation i Sverige illustrerar detta. Sverige stoltserar med sin förmåga till konsensus – till varje pris! Och detta har varit en nyckelfaktor i SD:s framgång. Andra stora partier har förblivit tysta gentemot dem, av rädsla för att gå i maskopi med rasistisk politik och hota ”konsensuspolitiken”, när det helt tydligt inte existerar någon konsensus. Sveriges invandringspolitik har konsekvent omfamnat ”integration” som ett ideal. Men vad exakt betyder det? Rädsla föder vaghet. Rädsla gör saker luddiga. Hur kan vi veta när någon är ”integrerad” och hur vet vi när någon inte är det? Vad är det vi försöker uppnå genom att koncentrera oss på ”integration”?

Mellan 1986 till 1990 levde jag som invandrare. Jag emigrerade till Australien med min familj och arbetade där på heltid. En sak stod klar ju mer vi integrerades och assimilerades till det australiska samhället: trots att jag socialiserade enbart med australiensare, trots att jag talade engelska flytande, trots att jag lät bli att umgås med andra utlandsfödda, trots att jag valt att bo där på helt frivillig basis utan att vara flykting, så kände jag mig aldrig någonsin som en australiensare. Jag bidrog. Jag betalade skatt. Jag var eftertraktad, högkvalificerad och hade en ”hög status”-nationalitet, men jag förblev svensk – innerst inne, beständigt. Men min insats och mitt engagemang var icke desto mindre på grund av detta. Jag älskade min tid i Australien. Jag skattade den högt och blev själv uppskattad. Var min avsaknad av slutlig integration verkligen ett problem? Gjorde den verkligen mitt bidrag som samhällsmedborgare mindre? Kanske själva betoning på ”integration” som Sverige har som måttstock för lyckad invandring avslöjar rädsla. Den avslöjar kanske att rädsla har dominerat debatten, inte bara vad gäller SD. En radikal omformulering av frågan skulle kunna ta Roslings data i beaktande. Kanske invandring är en nödvändighet och något positivt, något att inte vara rädd för utan att omfamna – oavsett om det inkluderar total integration eller ej. Rädsla skapar en dimma av desinformation och vaghet. Vad som behövs här är istället klarhet, vision och modet att radikalt omformulera argumenten.

Vad är det ni inte pratar om i ditt team?

Om ni hade kunnat samtala öppet om detta, vad hade det inneburit för verksamheten?

Hur håller vi elefanterna utanför?

Hur ska vi hålla elefanten utanför rummet för att förhindra att rädslan tar makten över diskussionen? Om rädslan redan är ett faktum, hur går vi då till väga för att ta makten över de läskiga frågorna, för att skapa egna definitioner av dem och för att förändra uppfattningar och förståelsen av någonting.

1. Var beredd att visa vägen

Är du beredd att visa vägen? En ledare måste ha modet att välja ledarskap framför grupptillhörighet – vilket ofta leder till tillhörighet hos de personer du verkligen vill vara en del av. När en konflikt uppstår så behöver du ta upp den. Det är du som är ledaren. Det är din uppgift. Var alltid varm, vänlig, tydlig och empatisk. Om du lyckas skapa ett öppet samtalsklimat kommer andra också våga öppna upp sig och bidra med tankar och kunskap du annars hade kunnat bli utan.

2. Undersök och omdefiniera

När en svår fråga lyfts och det skapar rädsla och osäkerhet i organisationen – sett då dina egna ramar för diskussionen och se till att äga frågan. Undersök rådande och tidigare uppfattningar om frågan. Närma dig med kreativitet istället för att reagera som förväntat. Skapa nya ramar för diskussionen, så att de som känner rädsla blir tvungna att tänka i nya banor och svara utifrån ett nytt utgångsläge. Ta frågan om invandring som exempel. Vi kan se på den med SD:s ögon, som ett hot som måste bekämpas. Men invandringen kan likväl ses som en möjlighet som skulle vara destruktiv att inte ta vara på. Omdefiniera frågeställningen till att lyda: Vad händer med vårt land om vi inte tar oss ann invandringen?

3. Medge att du också känner rädsla för ämnet

Ibland behövs det bara att en person samlar mod till sig för att lyfta en fråga som får mångas spärrar att lätta och flera att ansluta sig till samtalet. Genom att erkänna frågans känsliga natur kan man skapa en mer avslappnad inställning för andra att delta i samtalet, samtidig som du visar att frågan är viktig och behöver behandlas.

4. Påminn dig själv om hur dyrt det kan bli att undvika frågan

Att inte ta hand om en fråga i dag kan kosta tid och pengar i morgon. Fundera över SD tagit ägarskap av invandringsfrågan och fråga dig själv – vad kan det på längre sikt kosta din organisation att förneka din fråga idag?

5. Skuldbelägg inte. Var empatisk men bestämd

När du pratar med någon som har taggarna ute, som har intagit försvarsläge och känner sig negligerad, kom då ihåg att du pratar med någon som är rädd. Situationen kräver oerhört mycket empati. Samtalstonen behöver vara varm, vänlig, nyfiken – men absolut inte dömande. Att skuldbelägga är rena giftet i den här situationen. Att peka finger kommer inte att hjälpa. Diskussionen kan ta fasta på att identifiera rädslorna. Be inte den rädda personen att legitimera sina åsikter (varför vill du exkludera invandrare och minska deras antal?), leta istället efter den bakomliggande känslomässiga orsaken: ”vad är det värsta som kan hända?”, ”vad med detta är det du är rädd för?”, ”vad är du i behov av?”.

6. Kom ihåg att du pratar med rädda personer när du pratar med människor i offerposition

Återigen, de som bär pariah offerrollen bygger sina argument på rädsla. Undersök denna rädsla. Hur kan du på bästa sätt försäkra dem om att de inte behöver vara rädda? Deras rädslor är baserade på grundläggande behov. Ställ frågor om dessa behov. Var säker på att du har hört dem förut. Fundera ut hur du kan bemöta behoven. Och ifall du inte kan det, förklara klart och tydligt vad det beror på.

7. Att höras väger tyngre än att ha rätt

Att gå rakt på sak i en känslig fråga kan vara precis vad som krävs för att få spänningarna att lätta och rädslorna kring en fråga att bli mer hanterbara. För många väger att höras tyngre än att ha rätt. Att tala öppet synliggör människors prioriteringar och gör dem ofta mer mottagliga för förändring.

8. Nöj dig inte med att informera – försäkra dig om att mottagarna har hört dig. Kommunicera

Försäkra dig om att människor upplever att de blivit hörda. Efter en jobbig diskussion eller en förhandling kan du ställa frågan; ”Vad behöver du ifrån mig nu?”. Det här ger dig en känsla av ifall personen upplever att hen blivit lyssnad på eller inte, och kan ofta leda till att en individ kan släppa offerrollen och övergå till att känna ansvar och tänka mer kreativt. Istället för att fortsätta kräva det omöjliga börjar de engagera sig i det som är möjligt och ta ansvar i en situation där de upplever att de har blivit lyssnade på och kan börja närma sig möjliga lösningar istället för att ställa omöjliga krav. Om konkurrerande politiker hade gått rakt på sak och offentligt diskuterat invandring med SD och sagt; ”Ja, vi förstår klart och tydligt era behov och era frågor. De är viktiga. Här är orsakerna till varför vi inte kommer stödja era förslag…” och sedan ”Vad behöver ni ifrån oss nu”? Allmänhetens reaktioner på partiet kunde ha sett mycket annorlunda ut. (Det är en sak att stödja någon som du uppfattar som den enda personen som har lyft en jobbig fråga. En helt annan sak att fortsätta att stödja dem även när frågan har ventilerats i det offentliga , men de förblir helt kompromisslösa.)

9. Inse skillnaden mellan att sätta gränser och presentera ett ultimatum.

Från och med nu, inse skillnaden mellan en tydligt nej, och ett ultimatum. Alla uttalanden i stil med ”om du gör/låter bli att göra detta så kommer jag att lämna/ta kål på förhandlingarna”, är oerhört destruktivt. Det är ett hundra procent säkert tecken på en förfallen kommunikation, garanterad att skapa ännu mer rädsla och hämndlust. Undvik detta till varje pris. Ha alltid mod att lägga märke till rädsla, lyssna till det helt och fullt och bestäm dig sedan för nästa steg.

10. Planera och sätt mål

Att på förhand bestämma dina målsättningar, känna till din fakta, förbereda dig noga, inta en lugn inställning till vad du vill uppnå och omdefiniera frågan på ett helt nytt sätt – allt detta hjälper dig att behålla känslorna under kontroll.

11. Planera tillräckligt med tid för möten

Många människor lägger inte tillräckligt med tid på möten. Det här kan låta helt vansinnigt när man tänker på hur mycket tid vi spenderar i möten! Men alltför ofta prioriterar vi inte de möten som kommer att ta itu med känsliga frågor. Som modiga ledare behöver vi göra det. Påminn dig själv åter igen om kostnaden av att fördröja svåra beslut.

12. Om du känner dig utesluten eller trakasserad

Fråga dig själv; ”Vad är det jag är rädd att ta ansvar för?”. ”Vad är min del i detta?”. Om du känner dig exkluderad kan det ofta bero på att du är rädd. Du undviker att göra vad som behöver göras för att du skall bli en del av lösningen. Du undviker din del i problemet – och i lösningen. Gör inte det. Äg det. Fråga dig själv vad du är rädd för? Hur viktigt är det att ha rätt? Och hur viktigt är det att vara en del av en lösning?

13. Bjud in en neutral part ombord

I en situation med en långvarig konflikt eller exkludering kan det göra underverk att ta in en neutral facilitator. Hen är opartisk och oberoende och varje part kan lita lika mycket på hen. De kommer att hjälpa strukturera kommunikationen på ett sådant sätt att båda parter ges möjlighet att lyssna på varandra, och känna sig hörda.

14. Vilken av de fem försvarsmodellerna tar du till?

Att omfamna offerrollen är bara en av fem klassiska försvarsmekanismer vi agerar utifrån när vi känner oss hotade. På samma sätt som vi har offret har vi också kritikern, förnekaren, krämaren och hjälparen. När utmanande frågor luftas, lyssna efter rösten som säger “mer, mer, mer!” (krävaren),”jag är bättre än du” (kritikern) och ”se så, låt mig hjälpa” (hjälparen). I kommande blogginlägg kommer jag diskutera mer om de olika sätten vi glider in i när det gäller att undvika ansvar. Så det är värt att hålla utkik för. Jag hoppas att du har lust att vara med på denna resa. Och under tiden – håll ett öga på elefanterna!