Vad är notan för missbrukad makt?

Senapssill, skinka, ris á la Malta och så lite porr på det. Jag hade en chef som tyckte att det var ett lämpligt upplägg att överraska personalen med inför julledigheten. Han valde att aktivt blanda ihop sina sexuella fantasier med rollen som ledare – en avskyvärd variant av trakasserier. Jag undrar, förutom det lidanden som vi kvinnor tvingas utstå, hur mycket förlorar våra företag och organisationer ekonomiskt när så kallade “ledare” väljer att prioriterar behovet att missbruka makt, framför kollegornas och verksamhetens bästa?

Jag var projektledare på en reklambyrå i Stockholm under några år i början på 90-talet. Byrån var vass, up and coming och lockade stora kunder och kunnigt branschfolk. Tidigt anade jag en outtalad förväntan att jag borde vara tacksam över att få ingå i ett så eftertraktat gäng. Stämningen på kontoret å andra sidan manade fram helt andra känslor. Skitsnackarkulturen leddes av byråns tre grundare och spred sig över resten av företaget som smog. Det var som att vi alla var indelade i två grupper där några var inne och andra var ute och det gick mycket tid åt att positionera sig för att undvika utfrysning och trakasserier. Jag kände mig minst sagt otrygg.

Och så var det då tid för julfest. Någon hade kommit på att dela in företaget i mindre grupper som skulle överraska varandra med olika aktiviteter. Vi åt jullunch och bowlade innan det var dags för företagets VD att presentera kvällens sista aktivitet. Vi åkte taxi in till Stockholms innerstad och Vd:n tog täten ner till en källarklubb. Många av oss var lite lätt salongsberusade och någon drog ett skämt om att ett snedsteg i trappan skulle generera en ravin av reklamare rakt in i entrén. I hallen möttes vi direkt av halvnakna kvinnor i skyhöga klackar! Var det på riktigt? Hade de tänkt avsluta julfesten på en strippklubb?

Jag kikade in och såg välklädda män kring en scen. De skrattade och skålade bland kvinnor utan kläder. Jag blev stående – villrådig medan flera av mina kollegor gick in. Jag ville gå därifrån, ändå fanns en stark rädsla att min tysta protest skulle få konsekvenser. Hur skulle jag bli behandlad om jag vände i dörren och vägrade spela med? Skulle jag bli utfryst, baktalad eller trakasserad? Jag valde att lämna men det var också det enda jag vågade. Att säga i från eller protestera var helt uteslutet.

26 år har gått sen den där julfesten, ändå ger den mig fortfarande obehag. Så stark kan missbrukad makt vara. Efter den senaste tidens många avslöjanden från kvinnor, mer extrema än min berättelse, tänker jag att detta dessvärre endast är toppen av ett förödande isberg. För under de höga vågorna gömmer sig oändliga varianter av maktmissbruk som dagligen påverkar kvinnor i deras vardag och karriärer – hur de mår, presterar och fattar beslut. Vad är priset för det? Förutom det lidande det skapar, är det god tid att företagsledningar börjar räkna på kostnaderna för att män väljer att missbruka makt framför kollegornas och verksamhetens bästa. Tro mig, att förtrycka sina kollegor, kunder eller leverantörer är alltid en förlustaffär. I alla aspekter. Punkt.

Jag uppmanar därför representanter från näringslivet att på allvar samtala om maktmissbruket, om dem som drabbas och hur våra organisationer påverkas. Låt oss vara modiga och lägga skammen där den hör hemma och låt oss en gång för alla vädra ur all unken kvinnosyn och skeva maktstrukturer. Att prioritera goda och modiga ledare tjänar vi alla på – från enskilda individer och företag till hela vår planet.