Varför 2015 behöver bli det modiga året. Och hur det ska gå till.

Det har nu gått tre veckor sedan de hemska terroristattackerna i Paris. Den värsta chocken börjar lägga sig, men låt oss inte glömma den integritet, ärlighet och mänsklighet – de starka exempel på modets sanna natur – som vi fick uppleva under dessa dagar. Låt oss komma ihåg muslimska Lassana Bathily, 24 år gammal, som jobbade som butiksbiträde i kosherdelin och ledde 15 personer till säkerhet i kylrummet medan gisslan hölls under vapenhot på våningen ovanför. Låt oss komma ihåg den mördade polismannen Ahmed Merabets familj, som inom några timmar efter Ahmeds död vädjade: “… bränn inte ner moskéer eller synagogor. Ni attackerar människor. Det kommer inte att ge oss våra döda tillbaka och det kommer inte att trösta familjerna”. Låt oss komma ihåg de tre miljoner människor och ledare från 44 länder, som gick ut på gatorna för att visa sin beslutsamhet att leva bortom rädsla. Alla dessa var avgörande handlingar för integritet, för ärlighet och för mänsklighet som visar modets sanna natur. 2015 behöver fler handlingar som dessa. Ifrån oss alla. Låt oss göra 2015 till modets år.

 

När du nu går in i 2015: Är du innerst inne ute efter att bara ta dig igenom det här året – eller vill du leva fullt ut? Vill du lunka på som vanligt eller vill du växa? Vill du låta det bli ett år i mängden – eller vill du att det ska bli ett kreativt och produktivt år, ett år värt att minnas av rätt anledningar?

Rädsla hjälper oss att överleva, men bara mod kan få oss att växa

När rädslan slår till är vår första reaktion oftast att fokusera på överlevnad. Att ta oss igenom. Det är den klassiska reaktionen på rädsla: adrenalinet flödar, hjärtat klappar, synen smalnar av och vårt sinne zoomar in på detaljerna, stänger ner den till synes störande stora bilden för att enbart fokusera på att ta oss ur situationen här och nu.

Och det fungerar. Under trafikolyckor och extremt och omedelbart hot är det otvivelaktigt ”fly eller fäkta” instinkten som tar oss igenom situationen. Utan den skulle vi inte överleva. Men när denna typ av reaktioner börjar dominera vår världsbild, skapa hinder till ökad öppenhet, ökad tillhörighet och tillit, och bredare, starkare kontroll – då behöver vi se upp.

När rädslan börjar dominera våra reaktioner och krympa vår värld, precis då behöver vi hitta modet till ökad tillit, modet att tänka bortom rädsla, att omfamna mod och skapa en större och mer visionär känsla för vad som är möjligt.

Den offentliga reaktionen på Paris skottlossning visar oss, att under skrämmande förhållanden är mod varken en lyxvara, ett val eller en åsikt – det är en nödvändighet. Lika nödvändig och avgörande för vår utveckling som föda, frihet och utrymme att blomstra. Rädsla får vår värld att krympa. De tre miljoner människor som gick ut på Frankrikes gator vägrade att krympa. De valde att resa på sig, att ta sitt utrymme. De vägrade att göra sig mindre.

Inte bara överleva utan också överkomma

Rädsla är verkligen inte det bästa svaret på Paris skottlossning. Det är precis vad terroristerna vill. Och det är precis vad som skulle hindra oss från att tänka och från att lyssna. Det är dags att tänka i större banor än överlevnad. Att mata vår vision, inte svälta den. Alla de stora utmaningar vi står inför 2015 – så som minskande möjligheter att förhindra klimatförändringar och växande terrorism – berör djupa och personliga rädslor. Men det är inte fruktan som behövs utan tanke, vision, fantasi, integritet. Kort sagt behövs mod.

Jag säger inte att det är lätt, men vi kan klara det! Låt oss göra 2015 till modets år. För oss alla. Modet att överkomma, inte enbart överleva. Mod att bli bättre och inte bara vara. Att bli oss själva, helt och fullt, leva på våra egna villkor.

Mod är inget undantagstillstånd

En vän frågade mig nyligen om jag hade avgett något nyårslöfte. ”Nej, nyårslöften är inte min grej”, svarade jag. Min vän blev förvånad. “Du tillbringar hela livet med att uppmuntra människor till utveckling! Jag trodde nyårslöften skulle sitta hos dig som hand i handsken. ”

Jag insåg då att min tveksamhet inte handlar om tid. Nyårslöften brukar intala oss att modiga beslut är något vi fattar en gång om året. Vi gör det under en kort stund en vecka i slutet av januari och låter det stanna där. Men, som Paris skottlossning visar oss, är mod inget vi väljer för stunden eller för en kort period i vårt liv. För oss alla, för mänskligheten själv, är mod en ständigt pågående process. Vi måste se våra rädslor och leva bortom dem, inte bara en gång om året, men varje år. Varje dag. Varje ögonblick.

Mod är medvetenhet ett ögonblick i taget

Samtidigt som vi hittar mod i långsiktigt och strategiskt tänkande, hittar vi det också i ögonblicket – och det är ofta där det blir verklighet för oss. När vi instinktivt sträcker ut handen för att hjälpa en främling under en kris. I den medmänskliga rösten som talar till oss under omänskliga förhållanden. I den överväldigande empati vi känner i mötet med grymhet och orättvisa.

Ja, modet finns i de stora historiska handlingarna och händelserna (epoken slutar, paradigmet skiftar) men dessa bygger på dagliga, småskaliga segrar vi uppnår genom att vara empatiska, medvetna och direkta (det orimliga kravet som artigt vägrades, den svåra frågan som ställdes tydligt.) Dessa små handlingar av integritet visar oss modet som den eviga process den är. En kallelse vi arbetar med kontinuerligt. Ett arbete vi gör av kärlek.

Ändlösa kompromisser tar energi. Mod ger energi

Denna – ett ögonblick i taget- integritet stärker oss. Kom ihåg: Varje gång vi ger bort vår makt, varje gång vi gör en liten kompromiss trots en gnagande oro i magen – gör vi oss mindre. Det får vår värld att krympa. Det dränerar oss på vår energi. Mod tillför energi och får oss att växa. Det ger oss utrymme och tid att tänka långsiktigt, med hjälp av visioner och värderingar. Modet hjälper oss att gå bortom rädsla i stundens hetta och hålla fast vid dessa värden.

Mod är både ramverket och den avgörande detaljen

Mod för med sig ledarskap och makt att fatta beslut i stora frågor. Men makt är något vi skapar genom att kontinuerligt förhandla om de små sakerna, utan rädsla. Vi bygger upp mod bit för bit. Timme för timme. Ögonblick för ögonblick. Tills vi plötsligt, kanske utan att ens märka det, hittar oss själva på en mäktigare, större, öppnare plats. En plats där alla vill vara. En bättre värld. Låt oss göra det. Låt oss göra 2015 till modets år.

Hur hittar vi mod? Hur kan vi skapa det – dag för dag?

Upptäck ditt mod – känn till vad du är rädd för

Jag gillar den engelska termen för nyårslöftet – New Year’s Resolution. Resolution innebär att vara avgörande (att besluta sig för att göra något.) Men det innebär också tydlighet, se saker tydligt (som i en högupplöst bild.) För att förstå modet behöver vi se rädslan tydligt. Som jag delat med mig av till ledare i över 10 år nu, hemligheten med att hitta ditt mod ligger i att klargöra vad det är du är rädd för.

Hur skulle ett modigt 2015 se ut för dig?

Vilket liv vill du skapa för dig själv 2015? Kan du föreställa dig det? Jag vill nu ge dig en övning som låter dig göra det, och hjälper dig att identifiera de omedvetna rädslor som kanske står i din väg. Du kommer att behöva skriva lite.

Blunda och föreställ dig att du ska sova. Föreställ dig sedan att du befinner dig i djup sömn. Så inser du plötsligt att något är annorlunda. Vad? Ett mirakel har inträffat. Alla – ja alla – dina problem är helt borta. Bara slappna av, njut och låt dig känna in detta en stund. Se framför dig allt det du skulle göra denna mirakulösa dag – ett ögonblick i taget, timme för timme. Tänk hur det skulle vara att leva ditt liv precis som du innerst inne skulle vilja. Inga rädslor. Inga problem. Se det framför dig. Vad skulle du göra? Öppna ögonen och svara på följande frågor. Ta din tid. Skynda inte till nästa fråga:

1. Vad var det som fick dig att inse att ett mirakel hade inträffat? (Vad lade du direkt märke till var annorlunda?)

2. Vilka problem försvann under din mirakeldag? Skriv en lista över dem.

3. Vilka av dessa problem tycker du finns hos dig själv?

4. Vilka härstammar från din omgivning eller miljö?

5. Vilka tror du att du skulle kunna jobba på att lösa?

6. Vilka skulle du helst vilja jobba på att lösa?

Om du tittar på din lista från fråga 2 kommer du förmodligen att upptäcka att dina problem är kopplade till en rädsla. Vad du har gjort här är en skiss över en rädslo-kompass för det kommande året – en analys av dina nuvarande rädslor. Svaret på fråga 1 kan visa dig det du mest akut känner ångest inför. Svaret på fråga 6 kan visa dig vilken rädsla du redan är nära att lösa. Innerst inne har du förmodligen redan svaren på hur du kan lösa dem. Men du kanske aldrig har haft modet att direkt identifiera dem innan. Det är halva jobbet. Så börja med att ta itu med de tre översta problem eller hinder du avslöjat. Tänk i lösningar. Hur skrämmande skulle det verkligen vara att hitta lösningar till dessa problem? Bevara gärna bilden av din mirakulösa rädslofria dag i minnet under det kommande året. Var också uppmärksam på, och medveten om, rädslor du identifierat. Att ha en klar bild av ditt modigare liv inför ditt inre öga, och samtidigt vara mer medveten om de rädslor du bär på som står i vägen för dig, kommer att hjälpa dig att gå vidare mot ett modigare 2015.

Underskatta aldrig din egen kraft under 2015: Du kan göra skillnad

Lassana Bathily, som tros ha räddat upp till 15 människors liv under belägringen av mataffären i Paris, är inte ensam. Den 22 maj 2013 befann sig Ingrid Loyau-Kennett, en medelålders tvåbarnsmamma, på buss 53 som passerade södra Londonförorten Woolwich. Plötsligt såg hon någon liggande i en blodpöl i mitten av vägen bredvid en kraschad bil. Hon hade kunskap inom första hjälpen och hoppade av bussen för att se om hon kunde hjälpa till.

När hon närmade sig den kraftigt blödande mannen såg hon en annan man stå lutad över honom med en revolver i ena handen och en blodig köttyxa i den andra. “Jag kände inte riktigt någonting. Jag var inte rädd, han var inte berusad, han var inte drogpåverkad. Han var normal. Jag kunde tala med honom och han ville tala och det är vad vi gjorde “, sade hon. Loyau-Kennett fick veta att mannen med köttyxan nyligen anammat islamismen. Han och hans medbrottsling, även han islamist, hade kört i 65 kilometer i timmen rakt in i den civilklädda soldaten Lee Rigby, hoppade sedan ut och högg honom upprepade gånger med knivar och köttyxa medan han låg på marken. “Han var en brittisk soldat, han har dödat muslimska kvinnor och barn i Irak och Afghanistan”, berättade mannen för Loyau-Kennett. ”Mannen var rasande över att den brittiska armén är där borta”, sa hon.

Hon talade sedan till den andra mannen. “Jag frågade honom om han ville ge mig kniven han höll i, fast jag ville inte säga ordet. Det ville han inte och jag frågade: “Vill du fortsätta?” Han sa: “Nej, nej, nej.” Jag ville inte göra honom mer upprörd. Då kom den första mannen tillbaka. Jag frågade honom vad han ville göra härnäst. Vid den tidpunkten fanns det så många människor runt omkring så jag ville undvika att göra honom rädd eller upprörd. Jag pratade med honom för att hålla honom upptagen. Sedan såg jag min buss röra sig och jag visste att polisen skulle komma mycket snart. Jag frågade honom om det fanns något annat jag kunde göra för honom eftersom min buss var på väg att åka. Han sa nej.”

10 sekunder senare kom polisen och de två männen greps. Vittnen är övertygade om att dödssiffran från händelsen skulle ha varit långt mycket högre ifall inte Loyau-Kennett hade gått av bussen och inlett samtal med de två männen.

Empati är starkare än våld

Ingrid Loyau-Kennetts beteende här är mod på högsta nivå. Men när jag utforskar mod alltmer ser jag att det inte är så ovanligt som man skulle kunna tro. Nyckeln till Loyau-Kennetts häpnadsväckande framgång var hennes förmåga att samtala med mördarna tack vare sin anmärkningsvärt kraftfulla empati. Om det någonsin behövs ett exempel på hur mycket mod äkta empati kan kräva, så har ni det här.

Att ställa frågor är ofta själva svaret

Att ställa svåra, men rimliga frågor, står ofta i centrum för vad mod innebär. Med ett öga på en man som höll på att förblöda, ställde Loyau-Kennett frågor till de beväpnade mördarna, hon höll empatin flödande – han ville tala och det var vad vi gjorde … Jag frågade honom vad han ville göra härnäst … Jag frågade honom om det fanns något annat jag kunde göra.

Håll ett vakande öga på dina reaktioner

Loyau-Kennett höll ett ständigt vakande öga på sina egna reaktioner, hon tillät sig inte att krympa, insisterade på empati och dialog.

Människor som skrämmer oss är oftast själva rädda

Under hela förloppet var hon modig nog att se dessa rädda människor för vad de var: rädda människor. Precis det. Inget konstigare. Inget farligare. När vi har att göra med människor vi är rädda för ska vi alltid komma ihåg att de högst sannolikt också är rädda. Och eftersom de redan är rädda är det enbart kontraproduktivt att reagera på dem med ännu mer rädsla. Håll dig lugn och empatisk. Vid ett tillfälle är Loyau-Kennett så pass mycket i kontroll över situationen att hon har en lugnande verkan på mördaren: Jag ville inte att han skulle bli rädd eller upprörd. Ingrid Loyau-Kennett agerande, tillsammans med berättelsen om Lassana Bathily, är viktiga påminnelser när vi går in i 2015, om styrkan i människans mod. Att se människor, oavsett hur skrämmande eller rädda, fortfarande se dem som människor. Att vägra krympa. Att vägra vika sig för rädsla. Att insistera på dialog och ta reda på vad dessa människor verkligen är rädda för, oavsett risken. Både Lassana Bathily i Paris och Ingrid Loyau-Kennett i London vägrade att distansera sig från det väsentligt mänskliga hos människorna i deras närhet – i Bathilys fall var det offer, för Loyau-Kennett, mördare. Genom sitt mod räddade de båda liv.

Kom ihåg under 2015 att också du har makt. Du kan också göra skillnad. Var inte rädd för att nå ut. Att ställa frågor. Fortsätt ställa frågor, oavsett hur skrämmande situationen kan verka. Rädda människor kan skrämma oss. Men när allt kommer omkring så är de bara rädda människor. Prata med dem. Ta reda på vad de är rädda för.

Du kanske räddar ett liv. Du kanske räddar ditt eget liv.

Du kan skapa nytt utrymme att växa. Ja, det är läskigt. Men modet kommer att få dig att växa. Mod ger dig utrymmet att växa. Varenda gång.

Tills nästa gång vill jag önska dig ett riktigt modigt 2015.

Varma hälsningar Margareta